annasjoberg

      

♥ Tänk vad livet hade varit enkelt om man envisades med att se allt i svart och vitt. Allt var antingen rätt eller fel, färgat eller ofärgat, ja eller nej, upp eller ner. Absolut inget där emellan. Hur svårt kan det va? Jag menar, varför krångla till det? Helt onödigt att blanda in känslor och nyanser. Det blir bara jobbigt och besvärligt. Det är mycket enklare att bara följa med och "gilla läget". Nyanser är för de som vågar stå upp för sin sak, för de som kan stå emot motstånd och hävda sin rätt. Nyanser är för de som vill ha ett rikt liv, ett liv fyllt av skratt och bekymmerslöshet. Nyanser är för starka, självsäkra människor som inte accepterar att ta "skit". Såå, då måste man vara stark och självsäker för att få ett bra liv? Njae, hur tänkte jag nu? Förmodligen har jag helt fel, men ibland verkar det totalt hopplöst att förena känslor med förnuft och att vara vuxen. Man anpassar sig så till max att man är på bristningsgränsen. Man anpassar sig för att inte såra, för att barnen ska vara nöjda, för att livet ska rulla på relativt smärtfritt, för att föräldrar och arbetsplats ska vara stolta över ens insats. Är det knasigt så säg? Vem var den viktigaste personen i mitt liv? Ja, någon säger att det är moi, andra säger att det är ens livs kärlek. Någon annan skulle säkert säga att det är barnen som är viktigast. Det beror nog på vad man lägger in i det. Det är ju klart att om inte jag är rädd om mig, så blir ju kontentan att de andra viktiga personerna i mitt liv inte heller får det bra. Samtidigt gnager orden som man matats med sedan barnsben. "Som du vill att andra ska behandla dig..." Alltså, om jag är snäll och ger så ska jag få tillbaka, eller? Samtidigt ska man göra goda gärningar utan att förvänta sig något igen. ??? Jag förstår inte. Ekvationen är krånglig. Men åter till det här med svart och vitt. Vistt hade det varit enkelt om allt var rätt eller fel, men så tråkigt. Jag menar, hur  skulle det se ut om alla gick runt med glasögon som bara såg svart eller vitt. Eller om alla gick runt och tyckte att de hade rätt i allt.Tänk om inte alla färgglada människor fanns? Alla dessa goa, härliga människor som förgyller våra liv. Färgglada människor står för de som vågar se "outside the box". De som vågar vara sig själva och är stolta över det. De som vågar stå för känslor och åsikter. De som inte räds motstånd. De som vågar stå upp för det som de tror är "rätt". Jag tror på en blandning av färger. Jag vägrar tro att livet bara är svart och vitt, även om det skulle vara enklast så. Jag tror att nyanser förgyller och gör livet spännande. Vi är skapta till rätt komplicerade varelser och jag är övertygad om att Gud inte nöjde sig med att skapa alla i samma form. Jag tror att han är stolt och glad när han ser blandningen han åstadkommit. Alla är vi viktiga och värda att tas på allvar. Det är dags att våga vara jag. ♥